mittmialiv

han lämnade mig efter pannkakorna. liggandes på soffan i kramper. jävla laxersmärtor. han skulle hämta några tidningar. så fort dörren slår igen springer jag till toaletten. jag klarade vaken av smärtorna eller känslan av att ha vräkt i mig två jävla pannkakor med massa jordgubbar. det satt i halsen. ångesten och maten. det försvann inte mer för att han kom tillbaka mitt i. jag visste att han skulle komma tillbaka. varför skulle jag kräks för. tårarna i hans ögon var mer äkta än mina. jag hade iaf fått ur mig maten.